I Själens röst, Utmaningar och insikter

De senaste 10 åren har jag och min kropp varit ganska goda vänner. Goda relationer bygger på god kommunikation. Och så är det med mig och min kropp också. Vi började förstå varandra på djupet när jag vågade lyssna på kroppens allt mer tydliga röst.

Men jag har fortfarande svårt att höra viskningarna. Om jag hörde dem skulle jag lyssna redan när axlarna blir lite spända eller när magen svider eller jag får en tung känsla någonstans i kroppen. Men där är jag inte än. Så det är lite kvar att jobba på.

I lördags borde jag ha lyssnat bättre. Jag balanserade energier för att få balans i kost och näringsupptag. Då rörde sig något i hjärtchakrat. Det kändes som en tyngd. Sedan fick jag en hostattack. Efter det en svag huvudvärk. Men trots det så lyssnade jag inte. Om jag varit uppmärksam på en gång så hade jag kunnat koppla ihop kroppens signaler med känslan och tanken som var där då. Och hittat blockeringen direkt. Men nu lät jag det vara.

Igår (söndag) var jag däckad i ett huvudvärksanfall. Helt borta hela dagen. Så går det när man inte lyssnar. Jag hade sparat tid, lidande och energi om jag lyssnat på en gång.

Så vad ville kroppen säga? Jo, det var ju det där med undanträngda känslominnen…

Enligt mina erfarenheter så betyder kroppens smärta att ett känslominne är redo att helas, läkas och förstås. Ibland är det något vi redan bearbetat men som behöver läkas på en djupare nivå. När det visar sig så tydligt som genom intensiv smärta är det viktigt att göra jobbet. Andas och låta sakerna som ska fram komma upp till ytan. Stäng inte dörren till känslan. Det är själva grejen. Inkapslade känslor skapar blockeringar i vårt energiflöde. Låt dem komma fram! De skadar oss mycket mer när de är omedvetna än när vi ser, känner och accepterar dem. Så andas, släpp kontrollen och läk. Skriv gärna ner dina tankar, det är också ett bra sätt att läka på. Då flyttar vi känslan och tanken till pappret och manifesterar på så sätt en förändring i energin runt minnet.

Kom ihåg – du är inte dina minnen. Du är en fantastisk själ med mänskliga upplevelser. Ibland härliga, ibland tunga. Men alltid lärorika.

Med kroppens hjälp fick jag nu tag på ett minne från tonåren som jag smidigt navigerat förbi många gånger. Jag trodde jag var klar med såren från ungdomen. Men alla sår är inte tydliga. En del gömmer sig tills vi är redo. Och nu var jag redo. Minnet är avtäckt och känslorna av svek har fått komma fram i ljuset. Jag har nu alla pusselbitarna för låta känslorna läka. Det får bli en ny balanseringsomgång för att hjälpa processen i gång.

Känslan som fyller mig är kärlek och tacksamhet till kroppen som alltid, alltid är sann. Ja, jag känner faktiskt kärlek till mig själv också för att jag vågar följa med i känslornas och minnenas djup. För varje dopp i det havet förstår jag mig själv lite bättre och kan därför bli mer och mer mitt sanna Själv. I förståelsens och förlåtelsens ljus har rädslan inget syre.

Ta hand om er!

Regine

Strålande

Senaste inlägg

Lämna en kommentar

Kontakt

Inte läsbart? Byt text. captcha txt
0
Close

Begäran om min information

 
Close

Begäran om radering konto

Close

Begäran om radering information

Close

Allmän begäran/Förfrågan DSO

Artikel i allt om andlighet