Kundvagn

0 / 0.00 kr

Blogg

Regine – Sockermonstret: 1 – 0 Ha!

Det har varit många och långa avfall från den smala vägen de senaste åren. Jag borde veta bättre, men Sockermonstret har så sammetslen och övertygande röst. “Om du bara tar lite så kan det väl inte skada?” “Är det inte lika bra att du köper hem lite av den där nya goda chokladkakan så den slipper ligga alldeles ensam där i hyllan hela natten?” “Du kan väl börja imorgon istället?”

Sedan har vi alla välmenande medmänniskor som vill vara snälla, men inte riktigt förstår problemet. De säger: “Man måste väl få unna sig ibland?” och “Du kan väl ta en liiiiten bit av min nybakade (fantastiskt goda, underbart kladdiga, dreggelalstrande) kaka? Du kan väl hålla igen imorgon istället?”Godisgris

Säääkert.

Ni förstår. Problemet är detta. Om jag unnar mig en dag – så leder det till en dag till. Och en dag till. Det slutar alltid likadant – med enorma intag av sockerstinna kaloribomber varje dag. Jag klarar helt enkelt inte av att äta “bara lite” eller “hålla igen imorgon istället”. För mig är det allt eller inget som gäller. Det är trist. Det är sorgligt. Och jag är enormt avundsjuk på dom som kan äta “lagom mycket”. Men det är bara att acceptera – jag klarar inte av “lagom”.

När jag är i mina sockerskov mår jag ganska dåligt. Både fysiskt och mentalt. Jag vet ju att jag borde låta bli. Men det blir en ond cirkel. Jag tröstar mig med kakor för att jag inte klarar av att låta bli – kakor. Mitt stora intresse för bakning är någon slags dimridå. Jag övertalar mig själv att det är okej att baka, för då är man kreativ. Särskilt om man har en bakblogg. Och har gjort en egen bakbok. Då handlar det inte alls om att äta. Då är man en konstnär. Och hembakat är ju mycket nyttigare än köpebröd… Eller hur? För det är ju inget socker i hembakt sockerkaka?!

Säääkert.

Men! Nu är jag på banan igen. De senaste veckorna har jag låtit bli min last och ätit bra mat utan socker och mjöl. Och förändringen är markant. Jag är mycket gladare, piggare och friskare. Kroppen gör inte ont när jag vaknar och magen är inte svullen längre. Arbetsbyxorna, som nöp rejält i magen förut, sitter nu precis lagom tajt. Känslan av att kunna välja mat är underbar. Jag har inte längre ett konstant sug som drar mig mot godishyllan på ICA varje gång jag handlar. Jag är nöjd helt enkelt. Kroppen jublar. Och resten av min varelse med. Sockermonstret är borta. Nästan.

Det gäller att acceptera läget. Och älska sig själv så pass mycket att man tar hand om sig. Att välja det som kroppen och sinnet mår bra av i matväg är verkligen att älska sig själv. Om sedan Sockermonstret dyker upp vet man hur man ska handskas med det: “Sluta förfölja mig, det är slut! Jag är värd så mycket bättre.”

Som med så mycket annat handlar det till syvende och sist om självkärlek. <3

Tack för att jag fick dela detta 🙂 Ta hand om er!

Ps. Det är väldigt gott med en slät kopp kaffe också. Faktiskt 🙂

Regine på klippan

Skriv ett svar eller en kommentar

Stäng

Begäran om min information

 
Close

Begäran om radering konto

Close

Begäran om radering information

Close

Allmän begäran/Förfrågan DSO