I våras tog jag ett beslut att stänga min Facebook-profil. Jag raderade allt. Både på min privata sida och mina företagssidor. Det som fick mig att agera var att många blev censurerade, blockerade och hindrade att skriva sin sanning samtidigt som Facebook och andra sociala mediagiganter håvade in enorma vinster. Jag ville helt enkelt ta ställning för det fria ordet och emot maktmissbruk.

Beslutet kom inte över en natt. Jag har länge funderat på vilken plats de sociala medierna har i mitt liv. Skrämmande nog har de roffat åt sig mycket av min tid. Mer än vad som känns bra. Bekräftelsen i gilla-markeringar och kommentarer, informationsflödet om allt mellan himmel och jord, vetskapen om vad som händer i bekantskapskretsen, alla intressanta grupper och hjälpen att minnas födelsedagar var beroendeframkallande. Och i ärlighetens namn ganska stressande. Att veta så mycket om så många skapade en oro i mig. För när man vet något så kan det infinna sig en känsla av ansvar. Särskilt om det är något jobbigt. Räcker det verkligen med ett hjärta och en kommentar på Facebook om en bekant råkat ut för något tragiskt? Det är samma åt andra hållet. Räcker det med en kommentar och ett hjärta om någon är med om något glädjefyllt som att gifta sig eller bli förälder? Var går gränsen liksom? Hur väl måste man känna någon för att göra något mer, IRL? Kanske är jag den enda som känner att det här är stressande? Att veta för mycket? Kanske måste jag jobba lite mer med min tendens att vara “overcaring”? Distansera mig? Eller så får jag helt enkelt fortsätta undvika Facebook…

Men det finns ju en sida till av detta. Det är ganska krångligt att vara utan sociala medier. Man hamnar utanför den stora informationskanalen. För det är inget snack om saken – Facebook är otvetydigt en fantastisk kommunikationskanal. Jag försökte hitta alternativ, men inget funkade. När jag skulle radera mitt Fb-konto insåg jag att även Messenger skulle försvinna. Eftersom jag är samordnare och företagare kändes det väldigt svårt att vara utan Messenger. Så jag valde att endast inaktivera mitt FB-konto så jag kunde behålla Messenger. En kompromiss. Jag behöll även Instagram, som i mitt tycke är mycket mindre stressande än Fb. Även det en kompromiss, eftersom Insta och Fb är samma företag. Det är svårt att vara konsekvent… Och det är svårt att hålla sig helt utanför sociala medier när man blivit van vid dem.

Nu när jag bestämt mig för att försöka leva på mitt företag dyker ännu en aspekt av detta upp. Hur ska jag kunna sälja, synas, berätta vad jag gör utan att behöva betala stora summor pengar som jag inte har? Det är oerhört svårt att synas som företagare utan kapital. Valen är inte många. Den största och billigaste plattformen är…just det, Facebook.

Så jag fick krypa till korset och aktivera min Facebook-profil igen. Men jag kommer inte använda den som privatperson utan bara som Själens röst och Själscoacherna. Det är min lilla kompromiss.

En sak som jag verkligen saknat under den här tiden är kontakten med er som följer mig här och på Facebook. Så låt er inte skrämmas av mina tankar om detta medium – det är ju vi som bestämmer när och hur vi ska använda det. Låt oss skicka in massor med ljus, energi och sanning i smeten så kanske vi kan skapa en ljuvlig och kärleksfull plattform som kämpar för yttrandefrihet och alla människors rätt att vara fria, unika individer.

Ta hand om er!

Regine

Rekommenderade inlägg

2 kommentarer

  1. Blir helt rörd av att läsa ditt statement. Du är verkligen en gåva med din känslighet. Du har dessutom förmåga att sätta ord på det du upplevt o vill förmedla. Inte alla förundrade. Så nu är det ditt företag som fortsätter synas jag blir lycklig över att höra om ditt Mod..
    All lycka till Dej o det Du tar dej för framöver! <3

    • Tack snälla för dina fina och uppmuntrande ord! Det värmer hela vägen in i själen <3


Lämna en kommentar