Kundvagn

0 / 0.00 kr

Blogg

Maten som fängelse

Ena veckan handlar allt om att fylla magen. Gärna så att den nästan spricker. Man lever för nästa måltid/fikastund/skafferibesök. En annan vecka är man fri. Mat och dryck är bara bränsle. Man kan styra vad och när man äter.

Vad är skillnaden?

Självklart maten man väjer! Men för att kunna välja måste man vara i rätt läge. Ingen kan bryta vanor utan motivation att ta de första stegen.

Min hjärna vet så väl vad kroppen mår bra av. Jag har provat det mesta. Och jag accepterar att viss mat är beroendeframkallande för mig. Det är därför jag halkar dit så lätt igen även om jag mår hundra gånger bättre med rätt mat. Här följer en lista mina största fiender:

  • vitt socker – i alla former
  • vitt mjöl – i alla former inkl pasta
  • övriga mjölsorter
  • potatischips
  • vissa färdigrätter/kryddblandningar med tillsatser, t ex Lasagnette och Tacokrydda

Konstigt nog har jag inga problem att avstå från dricka och snabbmat såsom hamburgare och pizza. Om jag inte struntar i allt och äter hejdlöst. Då kan jag få sug efter det också. Det bli “allt eller inget”. Men i vanliga fall är det inte sånt som skapar längtan.

Så hur ska man ta sig ur den onda cirkeln med fel mat? Jag erkänner villigt att jag inte har ett klart svar på frågan. När jag faller så faller jag tungt. Ofta äter jag som en vettvilling i flera månader i sträck. Men till slut brukar man komma till en punkt där man har ett val. Det är som om kroppen skriker: “Broms!” Det är då man har chansen. Kör man över kroppen då kan det dröja många månader till innan man har en öppning igen. Så det bästa rådet jag har är att invänta en inbjudan från kroppen. När den säger: “Nu är det dags” har man allra bäst chans att lyckas.

Min kroppsliga inbjudan till nyttigare liv kom för tio dagar sedan. Direkt när jag vaknade kändes det annorlunda. Vi åt gröt den morgonen. Men jag ville inte ha socker eller sylt på. För första gången i mitt liv ville jag verkligen inte ha vitt socker i min kropp. Det kändes som jag skulle fräta sönder om jag åt ett enda sockerkorn. En ny upplevelse. Känslan höll i sig hela dagen. Så jag hängde med. Två dagar senare uteslöt jag även allt mjöl. Och nu är jag på banan igen.

Men vi har alltid ett val. Därför måste tanken också vara med. För även om syra-känslan fortfarande finns kvar när det gäller vitt socker så skulle jag lätt kunna köra över den. Lätt. För beroende bryr sig om om detaljer som att frätas sönder. Beroende vill bara ha. Oavsett konsekvenser. Det är därför det är så viktigt att ta all hjälp man kan få. Av både kropp, själ, tanke och andra människor.

Jag lever i nuet. Just nu känns kroppen bra. Just nu kan jag använda min tid till annat än att tänka på mat och godis. Just nu är jag sockerfri.

Tankar dyker på hur mycket tid jag har spillt. Tid som jag kunde använt till så mycket annat. Men skuld och skam har ingen plats i ett sockerfritt liv. Skam och skuld hör till överätarperioderna. Och där är jag inte. Just nu.

Varför klaga på regnet när solen lyser?

2014-09-17 19.01.41

 

Skriv ett svar eller en kommentar

Stäng

Begäran om min information

 
Close

Begäran om radering konto

Close

Begäran om radering information

Close

Allmän begäran/Förfrågan DSO