Japp. Nu är det slut på det inrutade, trygga livet som anställd. Det är dags att lita på sin egen kraft, sin egen flygförmåga på allvar. Nu finns det ingen återvändo.

Idag jobbade jag min sista dag på Lusaskens TS. I nästan åtta år har jag varit min brors högra hand där. Eller hans enda hand rättare sagt, eftersom vi varit de enda anställda i företaget. Det kommer bli konstigt att inte vara en självklar del av hans företag. Samtidigt känns det helt rätt – och faktiskt nödvändigt – att få satsa all tid och kraft på min egen verksamhet. Det är ju trots allt samtal och vägledning som är mest naturligt för mig.

De här åren har utmanat mig, tvingat mig utanför trygghetszonen på många sätt. Det har varit motorhaveri på E18, punktering lite här och där, startmotorer och generatorer som skurit och mycket annat. Det har varit tunga lyft, kalla händer och bastuvärme i plåtskåp. Men också frihet, frisk luft och tid för mig själv. Men nu känner jag mig helt klar med jobbet som chaufför och “återvinningssorterare”.

Jag behövde nog den här tiden för att hitta glädje och motivation i min verksamhet igen. Det är som min fina vän Marianne sa till mig för ett tag sedan: “Har du inte vilat klart på Lusaskens TS nu Regine?” Jo, det har jag.

I ärlighetens namn vet jag att min potential utnyttjas mycket bättre i möte med andra än i möte med bilar och återvinning 🙂

Jag är redo!

Photo by Harli Marten on Unsplash

Ps. Om någon vill vara med på drop-in/Öppet hus/livesändning lördag 7/11 så är ni varmt välkomna.
Läs mer om det här »

Rekommenderade inlägg

2 kommentarer

  1. Stort Lycka till nu ❤️. Jag tror så mycket på dig och all den potential som finns hos dig. Vore synd om den inte fick ta den plats den behöver 😊

    • Tack snälla! Blir så varm i hjärtat av dina ord <3


Lämna en kommentar